Decomissioning (rivning) av kärntekniska anläggningar

Avvecklingen, eller decomissioning, av en kärnteknisk anläggning syftar till att riva hela eller delar av anläggningen och minska mängden radioaktiva partiklar i mark och kvarvarande byggnader så att anläggningen kan friklassas. En friklassad anläggning innebär att det inte finns några restriktioner från Strålskyddsmyndigheten för användning av system, byggnader eller mark.

Att riva en kärnteknisk anläggning kräver omsorgsfull planering. Rivningen måste ske på ett säkert sätt där speciell omsorg måste tas till radioaktiva komponenter. En infrastruktur behöver byggas upp för att ta hand om friskrivna rivningsrester och radioaktivt avfall.

Det första som görs efter att en anläggning genomgår decomissioning (stängs) är att transportera bort allt bränsle och därefter uppdatera anläggningens säkerhetsredovisning. För att säkerställa att rivningen kan ske på ett säkert sätt måste samtliga komponenter, rum, byggnader mm kategoriseras med avseende på strålningsnivåer. Detta är ofta ett komplext arbete där anläggningskännedom och driftserfarenheter är viktiga parametrar. Radioaktiva komponenter dekontamineras (saneras) för att minska strålningsnivåerna för att förenkla hanteringen och minska mängden radioaktivt avfall. Målet är att kunna friklassa huvuddelen av rivningsmassorna. Strålningsnivåer behöver också mätas under rivningsarbetet för att säkerställa personskydd och för att hantera avfall på ett korrekt sätt. 

Därefter tas en rivningsplan tas fram som beskriver i vilken ordning komponenter, system, byggnader skall rivas. Två huvudmetoder finns:

• Om lagringsplatser finns tillgängliga för radioaktivt material kan det vara fördelaktigt att demontera de mest radioaktiva komponenterna först. På så sätt får man snabbt ner strålningsnivåerna och rivning av byggnader förenklas.
• Om det inte finns tillräckligt med plats måste byggnader rivas först för att ge utrymme för mellanlagring av de radioaktiva avfallet. Detta kräver mer planering och försvårar rivningsarbetet. Stora komponenter som t.ex. reaktortank kan också behöva plockas isär till mindre bitar för att hanteras. För att minska personalen dosbelastning är det dock fördelaktigt att hålla komponenter så hela som möjligt.

Avfallet kategoriseras som ”Friklassat material”, ”Kortlivat avfall” och ”Långlivat avfall”. Kortlivat och långlivat avfall delas sedan in i underkategorier beroende på om det är lågaktivt, medelaktivt eller högaktivt avfall. Ca 97% av allt avfall räknar man kunna friklassa, vilket innebär att det kan hanteras som konventionellt avfall. Resterande radioaktivt avfall hamnar i mark- eller slutförvar.